Varför sitter jag alltid uppe halva nätterna? När jag älskar att sova?
 
Och nej, jag kollar inte ens på porr. Jag uppdaterar facebook var tredje minut och läser bloggar. Hjärndött, fast vem orkar tänka när klockan är ett på natten?


Imorgon ska jag försöka komma upp tidigt. Ska träffa bästa Erika!

Sov gôtt!

Jag skulle nog bli världens sämsta hemmafru. Jag kan inte sy, sticka, virka och allt det där, det är tråkigt också. Laga mat är trevligt, synd att jag oftast misslyckas med det. Inte ens stekta ägg får jag till.

Men en sak är jag riktgt bra på. Jag gör världens bästa kladdkakor! Mysigt att baka på en söndag.

Nu ska det vispas grädde och fikas!

Som vanlig brukar jag tjuvlyssna på lunchgästernas prat. En trevlig liten sysselsättning. Jag gick runt och plockade bort glas från borden såg jag två män resa sig från ett bord, kvar satt två kvinnor ca. 50+. När makarna/kollegorna/whatever hade gått till buffén lutade sig den ena kvinnan förtroligt över bordet och viskade "Vad du vad jag har köpt?" Nej, svarar den andra såklart. "En Bayswater!" sa hon glatt och högt. Mer än så hann jag inte höra innan jag var upptagen med nästa syssla.

Jag kom på mig själv att tänka, smått avundsjukt, att jag också vill ha en Bayswater. Kultväskan från Mulberry alltså. En tidlös skapelse i det finaste av skinn. Jag kan ha den till allt! Jag och min väska liksom. Det var min första tanke. Men vid lite närmare eftertanke, varför, vad ska jag med till och sen när blev jag expert i detaljhandeln? En märkesväska för jag vet inte hur många tusenlappar (vill inte veta.) Jag tycker det är sorgligt att vår generation tar så lätt på pengar och fastnar i lyxfällan. Väskan är inte mer än en statussymbol egentligen. Väskan är inte den korta vägen till lycka. Det verkar allt för många tro. (Jag missunnar inte damen med väskan, hon var som sagt 50+, med ett fast bra jobb och hon hade säkert suktat efter den där klassiska väskan länge. En viss skillnad ändå.)
 
Mamma berättade för mig och Martin efter familjemiddagen i fredags hur hon och Pappa kämpade för att vi skulle ha det bra och hur svårt det var att få pengarna att räcka till. En ung familj med tre små barn och ett nyköpt renoveringsprojekt till hus. Men hur svår den tiden än var för dem så tvivlar jag inte på att dem var lyckliga. Hon sa också att hon har svårt att se dagens nyvuxna leva på samma sätt. Med storkok av ärtsoppa, omsydda kläder och med en massa övertid på jobbet. Ja gud, vad vi snålade! Jag tycker det låter fint att jag hade en liten rutig skjorta som var sydd av tyg från Pappas gamla skjorta.

Köp mera - spendera. För kung och fosterland!
Och vart tog den där miljövänligheten vägen? Jättebra, köp tröjor med tillrop om den globala uppvärmningen. Det lär nog hjälpa.

Jag är inte alls bitter bara lite fundersam. Hur går allt ihop?

Umgicks en kortis med Hanna förut. Under tiden hon duschade satt jag i köket och drack chaité, åt kardemummaskorpor och pratade med hennes mamma om Centralamerika. Hannas föräldrar har rest runt där ganska mycket och nu är jag mer än någonsin sugen på att åka dit. Åh, vilken upplevelse det skulle vara. Måste ta reda på mer om det så jag får material till mina dagdrömmar.

Naturen, klimatet, människorna, kulturen, maten, surfning och alla vackra foton och minnen som jag kommer ha med mig därifrån... Ja.. Redan helt borta i drömmarna.

Puss!

Solstrålarna strilar in genom köksfönstret. Idag kan jag inte sitta inne. Jag måste undersöka om solenskenet är så varmt som det ser ut. Mitt cv får vänta. I'm pressing hold.

Relativt produktiv men tråkig.

Jag har besökt arbetsförmedlingen och städat mitt rum och badrum.

Jag ska se på en film innan jag går och lägger mig i min nybäddade säng.



Nu är klockan över tolv alltså, en ny dag. Min lillasysters födelsedag, hon blir hela sexton år. Grattis!

Blev ringd på förut och var tvungen att infinna mig på jobbet klockan 19.00. Inte så jävla rockigt som Pölsa skulle säga.

Men money money money som Abba sjöng.

Det är en dag imorgon också. Världens tråkigaste och mest lillgamla replik någonsin. Så säger Emma nu för imorgon gäller det att man är pass på och alert på Arbetsförmedling.

Nattinatt.

Vad det svårt det är med jobb egentligen. Imorgon måste det bli arbetsförmedlingen för min del. Spännande, har bara varit där en gång tidigare och det var ungefär ett och ett halvt år sen. Hoppas dem kan göra något åt min situation. Jag vill allra helst jobba som butiksbiträde. Har tröttnat på restaurangjobb, jag behöver nya utmaningar!

Imorgon är jag ledig! Jag är fattig som en kyrkråtta så någon utgång har jag inte råd med. Blä. Men turligt nog föreslog Mamma myspysmiddag. har inte hjärta att tacka nej, hennes ögon tindrade när hon pratade på om en riktig familjekväll! Och god mat! Kan inte alla vara hemma då? Snälla?

Vad ska du göra i helgen?

Var inne hos fotografen här i Kil igår med min trasiga kamera. Jag hade bara lite allmänna frågor om hur jag skulle gå tillväga för att fixa den.. Till saken hör det att kameran är inhandlad i Australien och inte i fotobutiken här i hemorten, krångligt. Men nu var det också så att jag har en internationell garanti, den fick jag i Sydney från stället där den köptes.

På Pentax svenska hemsida står det att "Fotografen i Kil" är återförsäljare av deras märke. Då borde det inte vara några större problem att få hjälp va? Eftersom det finns ett samarbete? MEN DET VAR DET TYDLIGEN! Hon som jobbade där var menlös, ohjälpsam och dessutom på gränsen till otrevligt. Jävla blåbär. Inte ens en adress fick jag, noll koll hade hon. Vart ska jag skicka min fina lilla kamera på lagning? Jag klarar inte av just menlösa människor. Tro inte att in ska få fotografera mitt framtida bröllop! Nu är det bojkott som gäller!

Jag är irriterad. Jävla menlösa småstadsmänniska. Och jag vill poängtera att jag hela tiden var väldigt trevlig mot henne.

Idag har jag jobbat med Linda och det gick riktigt bra. Lunchtimmarna på Killingen blir bara bättre och bättre för mig, har börjat komma in jobbrutiner och vårt lunchsnack riktigt ordentligt. Vi pratar om folk, smörgåstårta och stjärntecken. Samtalsämnen i en småstad.

Ikväll ska jag banne mig vara hurtig tror jag. Har halvdana planer på att ta mig upp till Fryksta och springa en liten runda. Fast det känns tråkigt och tungt att göra det själv. Skogen är lite småläskig också tycker jag.
Bror är sjuk, Syster ska på fotbollsträning, Far gör en annan runda, golfrunda det vill säga och Mor är inte hemma från Stockholm än.
Det här är lite coolt, hon har varit där på en intervju idag. hon vill nämligen vara med i en ny krisgrupp som ska bildas. Krisgruppen ska bestå av banktjänstepersoner och dessa personer ska fungera som ett moraliskt stöd för banktjänstepersoner som har blivit utsatta för rån, rånförsök och andra liknande läskiga saker. Solidaritet, här håller vi varandra om ryggen-mentalitet.
En annan cool sak är att Mamma ska få löneförhöjning med tusen kronor i månaden. Varför? För att hon är en kvinna! Alla kvinnor på hennes jobb kommer att få ut lite mer i lön hädanefter. Härligt! Det går framåt för lika arbete - lika lön.

Ny årstid, det börjar gå mot höst. Eller börjar är ju en underdrift, dem senaste veckorna har det varit svinkallt ute. Hösten är här. 

Ny årstid- ny säsong. Överallt hittar jag inspiration för nya garderoben, håret och sminkningen. 

I höst ska jag prova nya frisyrer (utan att klippa! Det ska vara långt till sommaren..) Jag dras till retrouppsättningar, mitt hårs längd passar för sånt. Jag ska måla läpparna mörkt röda och naglarna mörkblåa. 

Först bloggtråkerier och nu smink och frisyrer. Ovanlig bloggdag.


Ps. Min högerhand är jättekall och min vänsterhand jättevarm. Är jag normal?  Ds.

Övningsköra. Finns det något bättre sätt att få ur sig aggressioner på? Jag tror inte det. Det är nog inte många som har hört mig skrika så som jag skriker på Pappa och Mamma. För båda två skulle ju självklart vara med och dem gaddade ihop sig mot mig.. Sen undrar de varför jag blir arg (egentligen är jag inte arg utan livrädd och stressad, men det yttrar sig i att jag blir kolerisk och aggressiv) när det känns som jag blir intryckt i ett litet hörn, dumförklarad och på samma gång får katastrofscenariot uppmålat för mig. Hela grejen med trafikolyckor, bilar som dundrar in i sidan, och hej jag har en väldigt livlig fantasi så inte konstigt att jag sitter på helspänn bakom ratten. Körkort kanske inte är något för mig.. Men nu när jag har fått någon slags stor utladdning känner jag mig ovanligt harmoniskt och lugn. Det känns som jag står lite utanför allting och i och med det har jag också lite mer perspektiv på saker och ting.

Det ska bli härligt att gå ut ikväll och ännu härligare att träffa kärt folk! Hoppas det är många som pallrar sig ut i septemberkylan.

Vi ses! 

Jaha, i brist på annat så skriver jag av mig lite här.

Jävla bajs, jag har tråkigt. Fast idag har jag faktiskt gjort något. Jobbat lunch på Killingen. Hela fyra timmar blev det fast jag får bara betalt för tre och en halv, vi lunchar själva också. Idag har jag ätit kyckling med mangocréme, ris och massa färska och ångkokade grönsaker. Himlans gött.

Annars så vet jag inte riktigt vad jag ska göra med den här dagen. Hem och städa rummet kanske. Se på tv.

Har inga intressanta tankar. Eller jo förresten, kollade på tv i igår (storskräll!) Tvkristallen eller vad det nu heter. Gud, vad pinsamt det var! Programledarna fick alldeles för mycket tid att svamla runt och dra dåliga och torra skämt. Jag vet det är säkert inte lätt när det är direktsändning men ändå. Inte bara det, dem förinspelade reportagen nådde ju botten. När bandet hade rullat klart och dem var tillbaka i stadion igen hördes några spridda handklappningar och när kameran zoomade in publiken (folk kända från tv) hade många ett förbryllat ansiktsuttryck som verkade säga "Vad i helvete var det där? Ha ha..?" Orkade inte kolla klart på skiten. Stör mig.