Nu fick jag äntligen anledning att använda den klyschan.

Söndag tidig förmiddag och jag mår skit. Molnen ligger tjockt på himlen och ljuset som orkat sig igenom alla lager av tunga gråa regnmoln skänker ingen större tröst att livet faktiskt är vackert och fantastiskt. Varför är vi svenskar helt väderberoende? Jag undrar hur jag ska klara vintern. Och dessutom hösten!

Redan söndag, helgen gick fort. I fredags kom Anna och Emelie hit. Vi skulle ha vårt svenska filmmaraton. Men det blev inte av för chefen ringde och frågade var jag höll hus. Smarta lilla jag hade på personalfesten förra söndagen skrivit upp mig på jobb "AMEN FREDAAA BLIR JU GÖÖRBRA! JAG MÅSTE JOBBA LITE MEER NUUU!" Så jag jobbade, Malin hittade hem till mig också men henne hann jag inte träffa. Anna och Emelie släntrade in senare på kvällen och satt och såg snygga ut i baren. Båda sov över. 

Anna åkte precis hem. Vi hängde hela dagen igår. På facebook främst. 
Vår förfest var den bästa hittills. Jag på boogikaraoke. (Massa vin.)
Vi gick till Killingen!! Mitt jobb. Pinsamt för mig.