Imorgon aker jag härifran. Tyskland och killen alltsa. Det känns skönt! Inte att lämna honom, han far gärna följa med hem, men att komma hem till rutinerna och mitt egna liv igen.

Jag har lyckas att bli förskyld igen, hann precis bli frisk innan jag akte hit och det var ca. tre veckor sen.
"I don't know how you can have so much stuff in your nose... It's so small...."
Phil har insett hur ynklig och sjuk jag är sa han har beordrat mig att sova under tiden han "hjälper sin kompis pappa med nagonting". Det där tror jag inte ett dugg pa! Mer troligt är att han just nu sitter och spelar nagot töligt spel pa xbox.

Jag vill att han ska komma tillbaka nuuuuuu! Jag längtar till kinderchokladen.. Och vem ska göra té at mig?