Jag kom att tänka på en sak som hände på Nöjesfabriken sist jag var där. Jag gick och lallade runt för mig själv, inget ovanligt med det. Då tar två killar tag i mig och vi börjar prata lite och efter en liten stund frågar den ena mig om jag är en fitnessmodell. HAHAHA! Vilken dålig en. Jag gav dem bitchblicken och lallade vidare mot dansgolvet där kompisarna för tillfället befann sig.

Jag kom att tänka på detta när jag tittade mig själv i spegeln nyss. Jag har nämligen ett vinrött träningsboxarlinne på mig. Om man låtsas att fettet på armarna i själva verket är svällande muskler eller möjligen att under fettet på armarna döljer sig svällande muskler så förstår jag precis vad dem menar! Jag ser mig själv på omslaget till en glädjedödande tidning, "I form" eller vad en sån tidning nu kan heta. Jag hoppar högt med utslagna armar, mina tänder är vita och jag ser lycklig och nöjd ut. På mig har jag tighta färgglada träningskläder i ett sånt där obehagligt kallt matrial. Och jag skrattar. Emma Persson, lika smidig och graciös som en babyelefant, som inte har lyft ett finger efter att hon slutade spela fotboll och när var det? Jag var 16-17 år tror jag.. HAHAHA!

Jag sa det inte då, men tack! Jag menar det.