Vad jag an gor sa kanner jag mig aldrig glad. Nu var det sagt. Jag ar en jadrigt deppig person for tillfallet. Av ingen anledning alls. Eller jo, nagra sma anledningar finns det. Vissa personer har pa hostlet far mig att kanna mig valdigt obekvam. Saker folk sager, saker som ar menade som skamt. Men jag tror att det finns nagon bakomliggande sanning bakom de flesta "skamt". Vet inte riktigt vad jag vill saga med det har inlagget men jag forsoker i alla fall beskriva min sinnesstammning. Obekvam och inte i min ratta miljo. Jag langtar till den 2 juli nar Anna kommer hit.