För idag ska jag nämligen träffa många för mig kära personer. Malin, Emelie och sist men inte minst hemvändaren Anna. Det ska bli så kuuuuuuuul!

Igår jobbade jag helt själv hela dagen. Det var inte så underhållande och det var en gubbe där som pratade OAVBRUTET med mig i TRE timmar. Fy fan. Visst jag tycker det är jättekul att småprata lite men när personen senare inte kan stänga munnen och återgå till tidningen eller tvn vill jag helst dunka mitt huvud i tegelstensväggen bakom mig. Men det gör jag inte utan jag står och intensivglor på personen, försöker att inte gäspa, mmar och jaar och om jag märker att han har ställt en fråga till mig (han slutar prata och glor tillbaka) drar jag till med det vattensäkra "Åååh? Jag vet inte jag..." och ler. Det låter inte så hemskt men tre timmar av "jag kör lastbil, jag spelar i band för jag är så musikalisk, min sambo agneta.. jagjagjagjaaaaaag. arbetsskadad, jag har rest dit, min pappa var dum mot mig. O.S.V O.S.V!" utan att själv få en syl i vädret är nog i det närmaste tortyr. Han uppehöll mig från jobb och när jag fick ett tillfälle att smita iväg kändes det väldigt upplyftande att torka borden, det var en befrielse. Slut på klagandet!

Nu måste jag duscha och göra mig i ordning för snart ska jag hänga med männsikor som jag faktiskt gillar att lyssna på.

Puss.