Perfektionist javisst?

Vad jag än gör känns det som jag inte gör det bra nog, jag har mentaliteten "det är inte värt att göra om det inte blir absolut perfekt" (helt fel tänk!) Jag vet att jag långt ifrån är ensam att ha det här lilla problemet och jag tror att det är vanligast hos tjejer som dras med "duktig flicka"-komplexet (det är så mycket man ska vara.)
Det handlar om att inse, att när man har gett allt och gjort sitt bästa ska det egentligen inte finnas någon anledning att gräma sig för att saker och ting inte riktigt gick som förväntat. Det gäller att kunna släppa lite på alla de krav man har på sig själv, först då kan man bli en mer harmonisk person.

Ta vara på de chanser du får och våga ta riskerna, i de flesta situationer leder det faktiskt till något bra. Friskt vågat - hälften vunnet, som det heter. Jag kan ge några konkreta exempel: våga ta kontakt med den där killen, bjud ut honom för bövelen! Sök ett annat roligare jobb som passar dig bättre. Ett nytt fritidsintresse kanske? Tänk inte på om och men, allt är inte så svårt som det kanske verkar. Underskatta aldrig dig själv och kom ihåg att du alltid är värd det bästa! Din bästa vän är dig själv. En till klyscha: man är bara ung en gång! Och förresten, vem bryr sig om hundra år egentligen?

Jag själv måste bli bättre på just det här. Leva som man lär så att säga. Jag blir rädd när jag tänker på hur mycket jag kan missa här i livet bara för att jag tror att jag är för dålig/dum/ful/vadsomhelst i vissa sammanhang (mycket dåligt tänkt av mig!) Jag ser början av slutet på mina negativa tankegångar. Tacka gudarna för det.

Lev på riktigt och gör saker som får dig att må bra! (Det får bli den här dagens sista klyscha.)

Shit! Det slog mig nyss, jag låter precis som Gert lyssna på Gert Fylking, haha! Gert är en cool gubbe.

Aloha!

Kommentarer

Kommentera gärna:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback